Landskrona Flygklubb

24/3

Sista dagen med gänget på Frya. Vi vaknar upp tittar ut och ser en strålande fin himmel från hotellfönstret, det ser ut att bli en bra dag. Detta bekräftas vid genomgången på morgonbriefingen där väderkartor bekräftar att det troligen kommer att bli en bra flygdag.

Väl framme på Frya så klargörs flygplanen snabbt där Landskrona flygarna står bland de främst i ledet för start. Först ut Robban med sin ASH 26, himmelen med lenticularis moln i nordväst ser verkligen ståtliga ut i sina fina mjuka former. Start nummer två av oss Landskroniter blev Leif med Marcus i baksits därefter startar jag själv cirka en liten timme efter de andra. Men det visar sig att vädret med de fina stigen inte riktigt stämmer in på vad vi ser, så även den mest rutinerade har svårigheter med att komma upp. Men efter en hel del letande så finner alla det riktiga stiget med en bästa höjd på över 6000 meter. Jag själv drar full broms ut även med stället från min maxhöjd och ned så snabbt som möjligt, så vår siste pilot i gänget kan få en bra flygning. Snabblandning byte av pilot och Anders far till väders, men denna dag var inte de andra sig lik, övriga dagar förbättrades vädret fram mot eftermiddagen men Anders lyckades inte hitta den stora vågen utan fick landa efter någon timmes flygning.

Totalt sett så har vi haft en underbar vecka upp i Norge men Ca: 30 timmars flygning och många goda höjdpoäng registrerade i RST.

Efter all flygning så återstår det att demontera ned allt samt packa för hemfärd under söndagen.

Vi får tacka för oss den här gången och vi ser fram på en ny resa till nästa år och då med förhoppning att vi kan flyga på den ordinarie platsen på isen i Vågå.

23/5

Fredagen börjar med en klarblå himmel. Vid genomgång av vädret, som leds av Robban under hela veckan så ser det inte så ljust ut för bra flygning i vågor. Svaga vindar ett kraftigt högtryck borgar inte för någon vågflygning. Väl framme på flygfältet besannas våra farhågor, total stiltje klarblå himmel, en perfekt dag för att sola våra bleka kroppar, det gick faktiskt med mer än 15 grader Celsius mår man bra, grilla lite korv och njuta av livet utan flygning, det gick, man kan knappt tro det men dagen blev avslappnad och alla var trötta på kvällen, det tar att vara lat.  

Nu förbereder vi oss för vår sista dag detta år här uppe, och hoppas på att vädret blir lite mer flygvänligt.

22/3

Torsdagen blev en fantastisk fin dag med flygning fram till mörkret inbrott, därför denna sena rapport.

Allt skall klargöras efter flygning som ni säker känner till så går det åt lite tid med förankring, montering av kapell, dessutom så måste syrgastuberna fyllas.  Efter det så har vi i år den tråkiga biten att ta sig till hotellet på över en timme i bil. Väl hemma så kommer det viktigaste av allt en dag med bra flygning, rapporteringen till RST för att visa de andra klubbarna hur bra vi är. Först därefter dusch och middag. Om vi så säger, så var vi segelflygare de sista gästerna den kvällen i restaurangen.

Med andra ord full aktivitet från morgon till kväll. Det var till och med så illa att vi han inte med att grilla korv under dagen, som det var tänkt. Med den som spar o.s.v. Samtliga piloter fick fin flygning där samtliga kunde notera fina höjdvinster med bästa resultat upp till FL 200.

Totalt flög klubbens plan över sju timmar vilket man får anse vara ett godkänt resultat på tre piloter.

Dagen ståtar med över fyra och en halv timmes flygtid för Landskronas flygplan, med en högsta höjd till flygnivå 135.  Jag själv hade jouren på marken som trafikledare eller som Norrmannen säger bakkejour mellan 14 till kväll.

Det visar sig att vädret på Frya är morgontrött, det blir ingen fart på vädret på den första halvan av dagen, det vaknar förts omkring 13-14,00 och då kan man med säkerhet komma upp och få kontakt med våg. Detta gör att vi får långa dagar då sista landning sker precis före mörkrets ankomst och gissa vem som landar då, rätt, en Landskrona flygare, Anders heter han i dag. Så trafikledningen ropar upp och frågar vilken höjd och position SE-UTS har, 2500 meter stigande 4 km nord Frya blev svaret. Trafikledningen meddelar lite försynt att här nera på marken börjar det bli mörkt. Det är lätt att tro att dagen är längre när man sitter på höjd och solen fortfarande lyser, med andra ord en sen landning vilket innebär att vi får vår middag först vid nio tiden. som vi nämnt tidiggare så har vi en timmes bil färd från fältet till hotellet. Men trevligt och roligt har vi det, som vi verkligen skulle vilja dela med oss av till er.

Tisdagen den 20/3

När vi slår upp de ljusblå och tittar ut från hotellfönstret på tisdags morgonen är allt vitt, det har snöat under natten. Från hård vind under måndagen till stiltje i dag samt med sju grader varmt på kvällen och regn, man får säja att vädret skiftar väldigt snabbt här uppe. När vi kommer ned till fältet i Frya finns det inte en flinga och solen står högt i kurs, varmt och skönt fåglarna kvittrar och man njuter i fulla drag.

Vi klargjorde våra flygplan för flygning och alla deltagarna från klubben fick flyga under dagen, där Robert var den som kom högst med 3 800 meter vilket för dagen får anses som ett mycket gott resultat.

Vinden på marken var i stort sett noll hela dagen, sen blåste det desto mer på höjd, Robert rapporterade en vindhastighet på över 100 km/tim på den höjd han var. När vi drar oss hem för att få lite föda i oss på hotellet vid sju tiden, så får vi väl vara nöjda med dagen, men många av oss saknar naturligtvis det riktigt stora stiget till högre höjder. Med det finns fler dagar kvar.

Inför morgondagen skall det bli liknande väder med en temp på 12 grader plus allt enligt prognosen. Så vi ser fram för en bra flygdag i morgon.

Måndagen den 19/3

När vi vaknar och tittar ut är allt vitt, kraftig vind, fyra minusgrader mycket dålig sikt, ingen upplyftande syn för en segelflygare. Frukost och därefter briefing.   Enligt alla prognoser som vi tittar på så skall det sluta att snöa och molntäcket spricka upp och försvinna vid lunchtid nere vid Frya. Vi bestämmer oss för att köra de åtta milen för att komma till fältet med förhoppning att få flyga.

Väl på plats, ett strålande solsken men med en kraftig vid som går upp mot kuling. Visserligen är vi vana att flyga i kraftig vind ute på isen i Vågå, men på ett fällt med en tio meter bred bana och en massa skog både framför och vid sida av fältet så avstår vi, och blir på marken resten av dagen, det är för riskabelt att flyga i en så kraftig vind med kraftig turbulens vid både start och landning.

Vi fick kvitto på att vi tagit rätt beslut då plötsligt två  av plan slet sig från sina förtöjningar, folk rusar till undsättning och slänger sig på vingarna, men man har svårt för att hålla emot och ett av planen åker i en parkerad transportvagn, med skador på vingbak kanten som följd. Så där står våra Norska vänner med ett flygplan mindre. Med andra ord ingen flygning under måndagen.

Vi ser fram mot en bättre dag på tisdag, i varje fall ser väderprognosen lite ljusare ut. Så vi hoppas på det bästa.

Vågå söndagen den 18/3.

Dagen började med klargörande av alla flygplan, samtliga av Landskronas piloter flyger in sig på fältet då det är nytt för oss alla. Frya ståtar med en 800 meter lång bana men endast 10 meter bred utan möjlighet till avrullning då det ligger gamla snövallar som hinder. Detta gör att det måste både startas landas och rangeras ute på banan vilket gör att allt tar tid, i synnerhet då vädret i dag på morgonen inte var så pålitligt att alla kunde hålla sig i luften, då det då och då dråsade ner flygplan på banan. Framåt eftermiddagen bildades den första vågen i närheten av fältet i dalen nord väst om Frya, där Marcus och Robban kom högst med 2 300 meter som topp.

I morgon spår metrologerna bättre väder med kraftigare vid och förhoppningsvis bättre förutsättningar för oss än i dag.

Då var det åter tid att tänka på en ny säsong för våra segelflygare i klubben.

Under vinter har det varit aktivitet i bygglokalen på klubben, där en handfull personer med Leif Nilsson i spetsen klargjort två flygplan för vinterflygning i de Norska fjällen som tidigare år.

En grupp på sex personer åkte i fredags upp till vår fantastiska fjällflygningsort Vågå ( Norge). Men i år är det inte som tidigare år, man har tyvärr haft en lång period med plusgrader så isen där vi normalt flyger är inte brukbar i år. När vi anlände till hotellet var det 9 grader varm och regn. Det innebär att vi har fått flytta ca: 80 km söder ut till ett litet flygfält i Frya. Vår förhoppning är att vi skall få lika fina flygningar från denna plats, som faktiskt bara ligger 50 km rakt över fjället söder om de finna våg området i närheten av Vågå, så det är inte kört för att vi har flyttat.

I dag lördag har vi monterat och installerat oss på det nya fältet för en förhoppningsfull fin flygvecka. Det blev ingen flygning i dag då de bägge bogsermaskinerna inte kunde ta sig upp i våra regioner på grund av dimma, men förhoppningsvis så finns de på plats i morgon, så vi kan göra vår första flygning i det nya området. Denna text är för alla i klubben utom Ronny L för han läser på Facebook, så han får inte reda på vad som verkligen händer här uppe.